smekbloggen

Ush vad våra liv är jobbiga just nu.

Det hela började egentligen redan igår kväll. Efter idogt pluggande hela dagen (reglertekniken, denna guds gåva till människorna) var SMEK sugna på lite käk, så vi knatade iväg och köpte mat på vårt närmsta "hak" (världens godaste sötsura fläsk och världens konstigaste typ fiskkaka för min del, om någon undrar). När vi så kom hem med maten, slängde vi oss ner i soffan och spanade lite på diverse kulturellt berikande singaporeanska program (Eller, OK, vi kollade på the X Factor och Americas Funniest Homevideos.). Sen kom nyheterna på, och eftersom vi var ganska tjocka efter all mat kunde vi inte resa oss upp utan satt kvar. Breaking news för kvällen var att det hade varit förseningar på en tunnelbanelinje, varvid reportarna hade sökt upp någon som jag antar är singapores motsvarighet till Catharina Elmsäter-Svärd (Sveriges infrastrukturminister, om nu någon mot förmodan inte visste det. Skäms i så fall! Det är ju en moderat vi snackar om.). Denne man visade i alla fall upp en mycket bekymrad min och förklarade att det som skett absolut inte var OK, och att de skulle tillsätta en utredning för att säkerställa att det inte skulle hända i fortsättningen.

SMEK skrattade gott i soffan. Vadå förseningar? Det finns ju inte i Singapore, och nu när det hade hänt en gång så skulle en utredning tillsättas.

Med det sagt, åter till idag

När tåget rullade in på stationen (efter 1-2 minuters väntan, som alltid) öppnade sig inte dörrarna. Vi väntade tålmodigt (En ung kille och en gammal tant kinaköade sig framför oss, av den enkla anledning att vi - till skillnad från asiaterna - är artiga och väluppfostrade och låter avstigande kliva av innan vi kastar oss på. Asiaterna är så dåligt införstådda med denna regel att det är som att de aldrig försökt ta sig av en tunnelbana i rusningstrafik.) men dörrarna öppnar sig inte. Så efter några minuters väntan åker tåget iväg, och vi står snopna kvar (Fast inte lika snopna som de stackare som satt på tåget och hade planerat att kliva av i Boon Lay!).

Vad jag vill säga med det här inlägget är egentligen:

1. SL, när ska ni börja tillsätta en utredning varje gång det uppstår en försening på någon linje?

2. SL, när ska era tåg börja gå med två minuters mellanrum hela tiden?

3. SL, när ska era tåg sluta stanna på alla möjliga platser där det inte finns stationer? Stannar de där för att ni planerar att placera stationer där och vill "känna hur det känns"?

4. SL, när ska ni börja informera om förseningar i samma stund som de uppstår?

5. SMRT, när fan ska ni sluta bötfälla en om man dricker lite vatten på era fina små tåg?

Dagens självklara:

Tagget inför Bali.

T.ex. kan man inte bara fylla på sina överstrykningspennor när de tar slut, utan även ladda dem på nytt. Dagens grubbleri är därmed: finns det alltså någon form av elektrisk källa däri som ger den fina lysande färgen?

Här är det inte heller så viktigt med det här med förberedelse för olyckor. När vi frågat efter brandvarnare (nej, såna finns inte per default i lägenheter) på olika affärer har vi blivit utskrattade, bara för att nämna något. Om något skulle hända när man, säg, åker båt mellan Indonesien och Singapore är det inte heller så viktigt med säkerheten. Att något finns utmärkt på en utrymningskarta betyder uppenbarligen inte att det garanterat finns just där, eller är exakt vad som utlovas...

I helgen har vi varit på Bintan Islands igen, men denna gång på en episk partyresa med 60 andra utbytesstudenter.

Fredag:

Familjen superstressar och hinner precis med taxin till färjeterminalen. Väl framme på Bintan så åt vi världens godaste mat och började förfesta. Kvällen avslutades med ett helgalet poolparty till klockan 5 på morgonen.

Anteckna följande:

• SM spenderade kvällen med att kleptomanera(Utförs när man är kleptofull och innebär att man vill sno med sig saker hem. Exempel på bra-att-ha saker: stol från poolen, växter som är större än sig själv)
• Poolparty = fettfettfett.
• SM lyckades bli av med ett par skor, men hade självklart med sig fler så detta blev inget problem.
• På facebook albumet från resan så är SMEK självklart på första och sista bilden.

På lördagen mådde vi som vi förtjänade men trots detta var vi tappra och åkte till en underbar ö som hette White Sands. Kvällen spenderades på stranden med thumper-spelande och diverse annat.

Anteckna följande:

• Familjen lyckades sno åt sig megafonen
• Familjen spenderade hela kvällen med att förgylla alla andras kväll genom denna megafon
• SMEK styrde upp speed-dating, årets köttmarknad
• SMEK lyckades marknadsföra deras blogg 20 ggr under kvällen
• SMEK lärde alla kadang-sången och fick hela bussen att sjunga den.
• När SMEK bad busschauffören sätta på partymusik så drog han fram ett kasettband och körde igång partymusiken.
• SMEK lyckades självklart få jobba i baren.

Söndag.

Som sagt så besökte vi Chinese Garden igår och då är det ju viktigt att ta chansen till de ultimata bloggbilderna med diverse föremål. Så här gick det till när vi provade olika poser med ett av lejonen(Nej, det är inte Simba på bilden. Även fast de är helt otroligt jättelika).

Ungefär fem minuters promenad från vårt hem så finns en Chinese Garden. Vi bestämde oss igårkväll för att besöka denna mysiga plats. Eftersom jag har en superduperkamera, med alla häftiga funktioner i världen, så får bilderna får tala för sig själva.

Vad det är? Typ samma sak som det här:

Eller, den innehåller i alla fall electrolytes, så vi tänker att det är typ samma sak. Puss/EK

För att göra en lång historia kort så har SMEK länge drömt om att få tag i en EEE-tröja(t-shirt som symboliserar vår totala nördighet, alltså studerandet av electrical and electronic engineering). Denna faschonabla t-shirt finns i färjerna rött, blått, svart och gult och bärs av diverse EEE-folk, trodde vi.

I tisdags så gick vi in på EEE-expiditionen i hopp om att vi kunde få köpa en tröja där. Vi fick till svar att det endast var honour-students på EEE som fick dessa. Detta fick ju självklart inte oss att bara ge upp kampen utan istället blev denna t-shirt nu ännu mera eftertraktad. Så nu har SMEK följande plan för att få tag i denna tröja:

1. Maila föreningen och fråga om vi kan få en det snällaste vi kan.

2. Gå med i schack-klubben och charma någon som då kan tänka sig att skänka sin t-shirt till oss.

3. Olaglig handling.

Förresten så har JB följt i SMEK:s fotspår i jakten på evig ära och berömmelse, och skapat en egen blogg.

Fotograferingen gällde (som ni kan se i SM:s inlägg från igår) träningskläder. Som bekant klär få människor riktigt bra i träningskläder och därför letade företaget efter personer som klär i exakt allt, något som vi alla vet gäller SMEK. För att hjälpa JB & SB med b-rudarna lät vi även dem vara med. Nedan följer lite backstage-bilder från fotograferingen.

Designer: aweCM athletics

Fotograf: Paolo Bongiorno

Regissör: SMEK

Modeller: E "The Nose" K, J "The 'Leg'" B, S "The Pose" B och S "The Arm" M

Förutom dessa duktigpoäng som vi samlat så har vi dessutom spenderat vår kväll med att hänga på gymmet.

På bilden: Familjen Snabb!

Pussss

Vill man vara fin får man lida pin!

Ordet används bäst för att beskriva avståndet mellan två närliggande tunnelbanestationer. Men det har även många andra användningsområden i diverse dagliga sammanhang, exempelvis vid matlagning, träning och studier.

Matlagning:

Låt soppan koka i ungefär två tunnelbanestationsmellanrumsavstånd.

Träning:

Idag sprang jag fem tunnelbanestationsmellanrumsavstånd.

Studier:

Uttryck ett tunnelbanestationsmellanrumsavstånd i radianer!

Såhär kan det se ut när familjen kollar film:

Myyys.

Som ni ser består den av tre delar. Varför tre? Jo, förutom kyl och frys måste man ju ha...

...en ölkyl!

I alla fall, vi kämpade oss upp klockan nio på morgonen (en lördag!!), käkade lite frukost och skulle precis börja göra oss i ordning för avfärd - när det ringer på dörren. Då är det en målare som ska göra lite touch-ups på färgen (han hade missat att spackel ska målas över och att man vanligen målar hela väggarna, inte bara de ytor som är enklast att komma åt). En halvtimme ska det ta, säger han. Tio minuter senare ringer det på dörren igen, då är det nån form av vaktmästare som ska kolla på vår toa som ibland läcker pyttelite och lampan i vårt rum som inte fungerade när agenten var här (men som sen började fungera igen).

Nu, typ en och en halv timme senar håller de fortfarande på. Målaren har nu börjat måla hela väggarna istället för bara de fläckar han skulle måla över. Vi misstänker att han tog med sig fel färg och kom på det först när han hade målat över fläckarna.

Familjen var uppe med tuppen idag för att åka till Bukit timah innan det blev jättevarmt. Det vi dock inte räknat med var att ägarens agent skulle skicka hit singapores sämsta hantverkare för att måla/fixa rör/byta lampor/fixa fjädrar osv. Så just nu sitter vi här och tittar på när hantverkarna springer runt här och fixar och trixar.

Målaren som ni ser på bilden, han skulle måla över en fläck som han tidigare missat att måla. Fläcken var ca 1 kvadratdecimeter. Tyvärr råkade han ta fel färg, så just nu målar han om hela väggen för att hans misstag inte ska märkas.

Det känns med andra ord som att bukit timah blir lite uppskjutet...

SMEK var på sitt andra yogapass idag. Det var det värsta och jobbigaste passet någonsin. Hon som har passet kommer och trycker ner en när man redan tror att benen ska gå av för det stretchar så mycket! Om man försöker fuska så kommer hon med en gång och ser till att man slutar fuska! Sjukt tufft. Imorgon ska vi till Bukit Timah, som uppenbarligen är något form av berg i detta land.

Pusss

• SMEK sjöng/vrålade/dansade till "ka-kadang ka-ka-kadang" var de än gick.
• Varannan vatten bytte JB ut till varannat vrål "faaan vad enkelt!!!".
• Sonja: "vafaaan har ni gjort med simon??"
• SMEK sjöng/vrålade "I got one gear go, epic winning" konstant.
• SMEK beställer in en rom&cola-jug fast SM inte gillar cola. Men det gör inget om man inte inser att det är cola man dricker förrän den är tom.
• Det nya är att åka taxi utanför taxin när man åker taxin hem från krogen.

Posarna!!

Ka-kadang ka-ka-kadang:

Ponera att du kliver in i en taxibil och föraren kör iväg mot ditt hem. Efter ca 1 minut säger föraren "This car is new, höhöhö, and really faaaast" och drar i gasen extra mycket. Tänk dig att du då frågar "Okey, what happened to your old car?" och att du får följande skrattande svar "oooh, faaast car". Vad gör du?

SMEK tipsar om följande:

Fråga aldrig taxichauförrer om någonting, om du inte är helt säker på att få ett svar som slipper ge dig dödsångest och får dig att skicka farväl sms till dina närstående.

Situation 2:

Ponera att du har kinaköat dig in på en redan smockfull buss och knappt har någonstans att hålla dig i eller någon yta att stå på. Föreställ dig då att busschauffören är av åsikten att det finns för många studenter på NTU och tycker att ungefär en busslast med studenter mindre skulle vara lösningen på alla världens problem. När du inser detta så ser du dörren slås igen och resan börjar. Tänk dig att det är minimala rondeller med typ stup på rondellkanten och inte nog med detta så är chauffören fast bestämd om att köra i rondellen på växel 4 och hastigheten självklart lämpad efter växelvalet och inte vägen. Vad gör du?

SMEK tipsar om följande:

Dödsvråla hela resan och blanda med skratt för att lugna paniken. Detta samtidigt som du kramar ett säte och i princip hoppar upp i någons knä. Asiaterna runt om dig kommer tro att du är dum i huvudet, men vad ska man göra om det är ens sista resa i livet???

Hela Familjen fick en tår i ögat.

Hiss: Vår nya bokhylla.

Diss: Bokhyllan är ranglig och riskerar att välta.

Hiss: Billig sushi som är underbar.

Diss: Beroendeframkallande.

Hiss: Tydliga kösystem till bussen/allt annat.

Diss: När det inte finns kösystem och alla kinaköar***.

***Kinakö; går till som så att man ställer sig så nära personen framför som möjligt och tar hela tiden myrsteg framåt för att täppa till alla luckor som kan uppstå mellan människorna i kön(om någon är så korkad att den slappnar av och inte forstätter framåt i en millisekund dvs). Det är även viktigt att komma ihåg att luckorna även kan uppstå i sidled och då måste man självklart ta chansen att täppa till den. Detta är det enda tillfället då asiaterna ser riktigt stressade ut. Böjning: En kinökö, många kinaköer. Jag/du/han/hon/det/vi/ni kinaköar.

Som Peter Basarab hade sagt: Dagismatte!

En del nattduksbord, lampor, tallrikar, glas et c blev det men dagens finaste stund kom i restaurangen. När vi såg den välkända menyn och kunde konstatera att ja, de har både köttbullar (med lingonsylt!), gravad lax (även om vi misstänker att den egentligen var najadrökt), räksmörgåsar, lingondricka och äppelkaka så kom det en unison suck från Familjen innan vi rusade fram till maten.

Min mat:

SM:s mat:

Killarnas mat:

(Ja, de beställde varsin meny som egentligen var menad för tre personer. Detta toppade de med en gravlax att dela på.)

Vi hade även med oss vår nya hus-italienare, och han gav svensk mat tummen upp. Dock beställde han pommes till köttbullarna, och det känns ju inte helt OK. Men han diggade lingondrickan och undrade om den gick att blanda med vodka, vi förklarade att den egentligen ska blandas med hembränt (sen förklarade vi vad hembränt var) men att vodka nog funkade också.

Så här nöjda var 3/4 av Familjen och hus-italienaren efter våra inköp (Som förutom tidigare nämnda artiklar inkluderade diverse mysiga svenska tingester från Swedish Market: knäckebröd, jordgubbsremmar, salta fiskar, senapssill, flädersaft, skorpor för att nämna ett par saker som nu huserar i våra skåp här hemma. Eller, nej förresten. Vi har nog hunnit äta upp det mesta redan.):

Nu slutar inte denna härliga historia här, utan som tur var glömde vi köpa lite saker så vi måste åka tillbaka ikväll. Typ vid middagstid kanske vore lämpligt.

På tal om Urban så hände något fruktansvärt tidigare idag. Historien börjar med att vi blev jätteglada då vi fick syn på Urban klättrandes på köksdörren. Vi försöker förklara för Paulo(italienaren vi bor med) att det är vårt husdjur. Han skakar på huvudet och säger åt oss att vi måste döda honom. Upprörda som vi blev så sa vi bestämt nej. När Paulo sedan lagar mat får han syn på Urban igen och dödar honom innan vi har en chans att ta upp striden... Så här med så vill Familjen att alla tar en stund och minns Urban som den pigga och glada ungödlan han var och önskar honom vidare lycka i livet som död.

R.I.P URBAN!!!!

Och såhär såg det ut när SM stod och väntade på taxin (ser ni vad liten hon ser ut bredvid allt bagage?):

Sen fick vi åka på den näst roligaste taxiresan någonsin (Den roligaste var såklart den dagen innan, till Zouk, som SM vägrar berätta för er om. Men vänta bara, jag ska samla lite mod sen ska jag berätta vad som hände.) med en taxichaufför som berättade hur mycket han tyckte om svenska köttbullar och att han alltid hejade på Sverige i fotboll för att, enligt honom: "De är jättebra, de har bara lite otur.". Ja, kanske för tio år sedan. Men men, han var rolig och närapå friade till SM (Spoiler alert: det andra frieriet på mindre än ett dygn.)

I onsdags så var vi som sagt ute och hade världens mest lyckade utekväll någonsin. Taxiresan(som är den sjukaste i hela våra liv) får någon annan återberätta för det är fortfarande traumatiskt för mig som är taxiansvarig! Hursomhelst så hamnade vi på Zouk som var en underbart konstig och fantastiskt fint inredd nattklubb. I en av ställets tre klubbar så jobbade helt seriöst typ 20 pers med att stå uppe på ett podium och göra samma inövade rörelser till alla danser. De dansade inte riktigt utan mer uttryckte alla ord precis likadant med armarna. Sjukt!! Självklart var inte familjen sena på att svänga sina lurviga ikapp med dessa konstiga rörelser. GT kostade 30 spänn och Jack och cola 40 spänn. Värt!!

Förtrolleri:

Några av dansarna jag nämnde:

Familjen på Zouk: