SMRT vs SL
Idag skulle SMEK åka tunnelbana. SMEK åker tunnelbana varje dag, flera gånger per dag till och med. Men idag var det inte som alla andra dagar.
Puss puss /EK
Det hela började egentligen redan igår kväll. Efter idogt pluggande hela dagen (reglertekniken, denna guds gåva till människorna) var SMEK sugna på lite käk, så vi knatade iväg och köpte mat på vårt närmsta "hak" (världens godaste sötsura fläsk och världens konstigaste typ fiskkaka för min del, om någon undrar). När vi så kom hem med maten, slängde vi oss ner i soffan och spanade lite på diverse kulturellt berikande singaporeanska program (Eller, OK, vi kollade på the X Factor och Americas Funniest Homevideos.). Sen kom nyheterna på, och eftersom vi var ganska tjocka efter all mat kunde vi inte resa oss upp utan satt kvar. Breaking news för kvällen var att det hade varit förseningar på en tunnelbanelinje, varvid reportarna hade sökt upp någon som jag antar är singapores motsvarighet till Catharina Elmsäter-Svärd (Sveriges infrastrukturminister, om nu någon mot förmodan inte visste det. Skäms i så fall! Det är ju en moderat vi snackar om.). Denne man visade i alla fall upp en mycket bekymrad min och förklarade att det som skett absolut inte var OK, och att de skulle tillsätta en utredning för att säkerställa att det inte skulle hända i fortsättningen.
SMEK skrattade gott i soffan. Vadå förseningar? Det finns ju inte i Singapore, och nu när det hade hänt en gång så skulle en utredning tillsättas.
Med det sagt, åter till idag
När tåget rullade in på stationen (efter 1-2 minuters väntan, som alltid) öppnade sig inte dörrarna. Vi väntade tålmodigt (En ung kille och en gammal tant kinaköade sig framför oss, av den enkla anledning att vi - till skillnad från asiaterna - är artiga och väluppfostrade och låter avstigande kliva av innan vi kastar oss på. Asiaterna är så dåligt införstådda med denna regel att det är som att de aldrig försökt ta sig av en tunnelbana i rusningstrafik.) men dörrarna öppnar sig inte. Så efter några minuters väntan åker tåget iväg, och vi står snopna kvar (Fast inte lika snopna som de stackare som satt på tåget och hade planerat att kliva av i Boon Lay!).
Eftersom det här är Singapore (nej, Malin, det är inte bara i Berlin kollektivtrafiken fungerar ljusår bättre än i Sverige) så kom nästa tåg redan efter två minuter. Här öppnades dörrarna utan problem, och SMEK klev på tillsammans med uppskattningsvis 40 000 asiater. Dörrarna stängs, tåget glider iväg... och så stannar det. Vi ser på varandra med skrämd blick (Här i Singapore händer det liksom inte att tåg stannar mitt emellan stationer. Här anser de tydligen att det är ett slöseri med tid. SL? Vad tycker ni?) och andas ut av lättnad när tunnelbanechauffören börjar prata och berättar att tåget kommer att bli försenat på grund av att tåget framför har problem med dörrarna. Lika snabbt som vi andats ut inser vi dock att detta är första gången vi hört en tunnelbanechaufför prata i detta land, och likaså första gången vi varit med om en försening. SM svimmade lite lätt när hon insåg detta, och innan hon vaknade till liv passade jag på att "låna" hennes kamera och ta lite bilder på exakt hur mycket folk vi fick trängas med i de ca 20 minuter vi blev försenade.
Vad jag vill säga med det här inlägget är egentligen:
1. SL, när ska ni börja tillsätta en utredning varje gång det uppstår en försening på någon linje?
2. SL, när ska era tåg börja gå med två minuters mellanrum hela tiden?
3. SL, när ska era tåg sluta stanna på alla möjliga platser där det inte finns stationer? Stannar de där för att ni planerar att placera stationer där och vill "känna hur det känns"?
4. SL, när ska ni börja informera om förseningar i samma stund som de uppstår?
5. SMRT, när fan ska ni sluta bötfälla en om man dricker lite vatten på era fina små tåg?
Puss puss /EK
Kommentarer
Trackback
