Välkommen du vackra jullov
Jag vet att vi har varit vldigt dåliga på att blogga på sistone men det har sin förklaring. SMEK har haft tenta-p. Och eftersom SMEK är väldigt seriösa tjejer så har vi under denna tid fokat helt och fullt på studierna. Men! Efter två sista plågsamma timmar tillsammans med Mr Kamal och hans fantastiska management case har vi nu helt och officiellt: JULLOV!
Jullov här är inte riktigt som jullov hemma, utan här är det närmare 6 veckor av sol, värme, semester, stränder, öl, fullmoon party och framförallt en väldig massa chill. Med början nu.
Imorgon ska vi blogga för fullt om allt spännande som hänt medan vi varit inne i pluggbubblan, men först måste vi såklart ut och göra oss av med all kunskap vi tryckt in i skallen under de här veckorna. Clarke Quay nästa!
Puss & SMEK
Tenta-p
Tenta-p är nu i full gång och just nu laddar vi upp inför morgondagens tenta. Här nedan hade jag tänkt visa er hur tentaschemat ser ut, men bilden verkar vilja dölja mer än den vill visa. På tal om att dölja så har NTU en dresscode som måste följas för att få skriva tentan. Så imorgon blir det att trotsa den 30 gradiga värmen och ta på sig jeans och tröja.
Hur som helst, förutom att vi, precis som hemma, har blivit tilldelade tentasalar så har vi också fått sittplatsnummer i salen. På något konstigt sätt har jag, EK och jojo lyckats få platserna precis bredvid varandra på alla tentor trots att vi tillhör olika lektionsgrupper. Skummelt tycker vi.
Pusss
Flitens lampa lyser (eller, förresten, det kanske var blixten?)
Om ni undrar (klart ni gör!) varför vi varit lite dåliga på att blogga på sistone, så beror det inte på någon extrem bakfylla eller vilda resor. Det är helt enkelt så att det som alltid sker ett par gånger per termin hemma sker även här, om så bara en gång per termin. Det handlar såklart om tenta-p:s intågande. Från och med idag är det officiellt reading week, som innebär att alla studenter ska sitta som duktiga små studenter och plugga lugnt och stilla. Sen ska man under en tvåveckorsperiod (vår börjar på lördag) skriva typ fem tentor. Som tur är har vi fått ett bra schema där vi som mest har två tentor på en dag, och i de flesta fall flera dagar mellan tentorna. Men ändå, allt kul under terminen har gjort sig påmint när vi nu ser på böckerna och inte ens riktigt förstår vad de heter. (Inte riktigt så illa, jag lovar mamma!)
I hushållet har vi lite olika pluggstilar, och eftersom tenta-p snart står för dörren även i andra delar av världen tänkte vi dela med oss av hur vi bäst pluggar.
Johannes sitter flitigt och skriver i sitt block med blanka papper. Just blanka papper tycker Johannes extra mycket om, för då kan han få fullt utlopp för sin kreativitet och rita lite gitarrer och sånt som han tycker om. Samtidigt lyssnar han på Justin Bieber, inte bara för att de delar samma initialer utan även för att - med Johannes egna ord - "Hans texter är inte bara sjukt bra, de är också djupa bland de djupaste jag hört. Jag känner att Justin förstår mig, på ett sätt som ingen annan artist gör.". När Johannes pluggar föredrar han att dricka vatten, och skriver gör han helst med en penna med gula 0.7-stift.
EK föredrar att sprida ut sig ordentligt när hon pluggar, så att hon kan ägna både tid och utrymme åt att sortera alla sina pennor i färgordning. Färg är väldigt viktigt för inlärningen, anser EK, och köper därför minst fem nya färgpennor inför varje tenta. Musik är djävulens verk och därmed distraherande, så i studietider föredrar EK det svaga mullrandet av åskan utanför fönstret framför favoritartisten Måns Zelmerlöw ("Amen assååå han är ju så hiiimla bra. Vad hans låtar handlar om? Vad nån heter? Ehm, ingen aning men assååå han e ju så hiiiiimla snygg. Eh, jag menar bra."). Favoritdrycken vid tentaplugg stavas N E S C A F É (i alla fall i denna ödemark där gott kaffe enbart stavas S T A R B U C K S) och skriver tycker EK att man bäst gör med en rosa Stabilo-penna. Vidare anser EK att datorn alltid måste finnas med vid tentaplugget, så att ingen chans att checka facebook förgås.
SM har tagit det här med "att sova på saken" ett steg längre och sköter därför pluggandet från sängen. Där kan inhämtandet av information lätt växlas med power naps, och SM har enligt egen utsago redan hunnit med åtta sådana idag ("Men alltså, en gång höll jag mig faktiskt vaken i sju minuter av en föreläsning"). SM har just idag spenderat dagen med att titta på logistikföreläsningar, men istället för Mr Chens sövande stämma har soundtracket bestått av SM:s favvo Eric Saade ("Om någon förstår mig på djupet så är det verkligen han. Asså, det är som att han har tagit sig in i min hjärna och skrivit av allt jag tänker på och bara liksom gjort en låt av det. Jag borde typ få royalties för det eller nåt. Fast han är så söt, så det är lugnt ändå. Tihi."). På frågan om vad som gör att SM anser att denna taktik är bättre än att bara titta på föreläsnings-slidsen gav hon endast ett morrande till svar. Favoritpenna? SM föredrar att skriva med en lila Stabilo-penna som hon sedan stryker över med en rosa överstrykningspenna ("Det blir liksom så hiiimla effektfullt!").
(Simon är en sådan flitig student att han till och med tagit sig till skolan för att plugga. Men vi gissar att han gör det med Carola i hörlurarna.)
Puss/EK
Malaysia del 3: KL
Efter många om och men kom vi som sagt fram till KL, hittade till vårt hostel som vi inte ens visste vad det hette eller vart det låg och fick två sängar trots att vi (läs SM) hade bokat fel datum. Där kan man säga att problemen slutade, och en grym helg började.
Vår vana otrogen shoppade vi ingenting alls i KL, trots att priserna var helt sjuka och de hade alldeles för mycket snyggt. Vi spenderade istället tiden med sightseeing á la gammalt pensionerat par, ätande á la Jamie Oliver på tur på mörka bakgator (d.v.s. skumt men väldigt gott) och festande á la 19-åriga backpackers. Vi tar det väl helt enkelt i tur och ordning.
Sightseeing á la gammalt pensionerat par
Dagens tips: pensionärs-sightseeingbuss. (Eftersom vi är i Asien är det såklart Guess-reklam på bussen)
Petronas towers. Vi var inte asimponerade när vi såg dem på håll (bara två höga byggnader liksom) men på nära håll var de helt otroligt jättecoola! Tyvärr var bron emellan stängd så vi kunde inte åka upp där.
Berg- och dalbana. Inomhus!
Jättestor moské. Vi fick inte gå in men det såg fett ut utifrån!
Jättestaty! Och ja, självklart gick vi uppför alla de där miljoner trappstegen. Skitläskigt, speciellt som vi på nervägen blev stoppade av ett gäng makaker (en typ av apor, för er som inte är lika insatta i Asiens djurliv som undertecknad).
Ätande á la Jamie Oliver på tur på mörka bakgator
Nytt favorithak. Som låg på denna skeva bakgata:
Lite längre fram fanns ett stånd där de sålde kött. Samt katter i burar. Slutsats?
Såhär mysigt kan det se ut när man käkar middag i Chinatown i KL. Chinatown var för övrigt jättemysigt, till och med SM den notoriska Chinatown-hataren diggade det!
Till maten dricker man såklart öl. Och eftersom vi är i Asien serveras den förstås i jätteflaskor som kyls i en hink med is. Mys!
Festande á la 19-åriga backpackers
Här kan man chilla en vanlig lördagskväll i KL. Ovanpå ett tak, med superbilliga drinkar precis bakom sig (till skillnad från i resten av KL & Malaysia öht, där drinkar är dyyyrt). Samtidigt kan man kolla på den här utsikten:
Puss/EK
Kampen mot kackerlackorna
1 kackerlacka = okej, kan ses som husdjur
2 - oändligt många kackerlackor = kräver åtgärd
Dagsläget tyder på att vi just nu har mellan 2 - oändligt många kackerlackor i vårat hem och detta kräver alltså åtgärd. Därför köpte vi det farligaste bekämpningsmedlet vi kunde hitta på Fair Price, typ ICA maxi. Denna produkt "kills in seconds & keeps killing for up to 3 months". Lär ju fungera oroväckande bra!
Fördelar och nackdelar med egen tvättstuga
Självklart har hänsyn tagits till det faktum att tvättstugan befinner sig i vår lägenhet i Singapore utan glasrutor, enbart galler.
Fördelar:
- Det blåser rätt in vilket leder till att kläderna tokar snabbare.
- Vi behöver inte springa upp och ner för massa trappor när vi vill tvätta.
- Vi behöver inte slåss med grannarna om de bästa tvättiderna.
- Man lär sig nya konster och får fallträning när det blir halt på golvet.
- Tvättmaskinen är bra.
- Torktumlaren är bra.
Nackdelar:
- Det blåser sällan i Singapore, så fördel nr 1 blir lätt en besvikelse.
- Det regnar rätt in, vilket leder till att kläderna blir blöta om man valt att ha dem som på bilden nedan.
- Kläderna blir aldrig helt torra på grund av luftfuktigheten.
- Det kan göra ont när man halkar på regnpölarna på golvet.
- Tvättmaskinen är ej kopplad till varmvatten.
- Om man vill spara el kan man bara hänga kläderna på torkställningen och strö över lite tvättmedel. Sedan kan man återgå till sina andra sysslor och invänta regnet.
Labb i reglerteknik
Igår hade vi vår första och enda labb den här terminen. Vi trodde att det skulle bli som vanligt med labbar att man sitter av tiden och inte fattar någonting, men NTU bjöd på en positiv överraskning. Vi lärde oss helt otroligt jättemycket och förstod vad vi höll på med under hela labbtillfället. Såhär såg det ut när vi testade olika controllers:
Malaysia del 2: Var fan ligger Ipoh?!
I torsdags var vi fortfarande kvar på Langkawi men bestämde oss för att åka till Kuala Lumpur, huvudstaden. Vi checkade ut och promenerade iväg med våra ryggsäckar till närmsta reseagent. Eftersom vi hade hört att det skulle gå bussar till KL från Georgetown så var vår plan att åka tillbaka dit med färjan och helt enkelt hoppa på en buss. När vi förklarade detta för agenten så tittade han på oss och sa något i stil med "tjejer, sånt här kan man inte bara bestämma sig för med en gång utan det behöver bokas och planeras två dagar innan". Han ringde iaf runt till alla bussbolag, som hade bussar som avgick från 3 olika städer som vi kunde nå med olika färjor, men alla var fullbokade. Tillslut hittade han en buss som skulle gå från en helt okänd stad som vi även dit kunde ta oss med färja och därefter leta efter en MR Michael. Eftersom vi inte hade så mycket till val så blev det den nya planen. När vi sedan frågade hur vi skulle få tag i en taxi till färjeterminalen, fick vi åka med hans polare som ändå skulle åt det hållet. Efter en noga granskning av polarna så hoppade vi in i bilen och åkte till färjeterminalen. Polarna visade sig vara supertrevliga och pratade flytande engelska.
Väl framme vid färjeterminalen fick vi höra att vi precis missat färjan till den okända staden. Vi frågade om det fanns färjor till Georgetown för vi tänkte att när vi ändå tagit oss till terminalen så var det lika bra att åka någonstans. Två timmar senare åkte vi till Georgetown. Under resan passade vi på att läsa i guideboken om varifrån det mer skulle vara möjligt att ta bussar. Det stod att från Butterworth skulle flera bussar avgå med 1h mellanrum. Eftersom det bara är en färja bort från Georgetown så tänkte vi att: dit åker vi såklart!
Efter en 3 timmars färjetur så var vi äntligen framme i Georgetown och träffade taxichaufförer som sa att det var omöjligt att få tag i bussar i Butterworth och förklarade att vi istället skulle åka taxi med de och betala massa pengar för att åka till en ny konstig busstad. Efter lite tjafsande med taxichauförrerna och efter lite klurande om de bara försökte lura oss så bestämde vi oss för att inte lyssna på dem och åka vidare till Butterworth. Sagt och gjort. Hopp på nästa 30 min färja. Bara asiater förutom vi:
När vi äntligen var framme i Butterworth så tog vi oss snabbt till bussterminalen och fick med en gång tag i en biljett till KL. Han som sålde oss biljetten sa att bussen skulle gå NU och att vi måste skynda iväg till bussplats 4 för att inte missa den. Vi sprang dit trots att vi var otroligt kissnödiga och hungriga och ställde oss och väntade på bussen. När bussen inte kommit 10 min senare så tänkte vi att om vi sprang en och en på toa så skulle det nog vara lugnt för då kunde den andra stoppa bussen. Så vi gjorde så. Efter ytterligare 30 min utan att det kom någon buss så gick vi tillbaka till disken och frågade var bussen var. Han svarade som sist att bussen går NU och vi måste skynda oss till bussplats 4. Eftersom vi nu började tvivla lite på honom så försökte vi fråga lite andra folk på busstationen. Lättare sagt en gjort då busshållplatsen såg ut såhär och bara innehöll malayer som bara pratade malaysiska:
Tillslut så kom en vakt, som kunde några få ord engelska, fram till oss och började hjälpa till. Under de följande 20 minutrarna hände följande: person efter person synade biljetten och sprang runt och viftade med den hejvilt i luften medan de pratade frustrerat på malay. Vi blev skickade fram och tillbaka från person till person och tillslut så kom de fram till att vi skulle på bussen vid bussplats 3. Väl på bussen så började vi fråga folk vart bussen gick. Samtliga svarade Ipoh. Eftersom vi absolut inte hade några planer på att åka till Ipoh så frågade vi de som sagt att vi skulle gå på bussen om de var säkra på att det var rätt buss. De stod fast vid att vi bara skulle sitta kvar hela vägen så skulle vi hamna i KL.
Vi bestämde oss för att åka med. Ipoh var ju ändå en bit påvägen och enligt guideboken så fanns åtminstone en turistattraktion i staden som var tågstationen. Den kunde vi ju alltid roa oss med om vi nu skulle bli kvar i Ipoh.
Framme i Ipoh så gick alla av förutom vi som inte förstod någonting. Efter ett tag kom busschauffören och pekade på en annan buss. Han försökte helt enkelt få oss att förstå att vi skulle byta buss. Eftersom de tidigare engesktaliga personerna sagt åt oss att bara sitta kvar på samma buss hela vägen så visste vi inte vad vi skulle göra. Men tillslut så bytte vi buss iaf eftersom busschauförren insisterade.
Busstation i Ipoh:
Efter 12 h resande var vi äntligen framme i KL. Sagan om hur vi hade glömt bort vilket hostel vi bokat och det faktum att jag lyckats boka fel nätter kändes som en bagatell jämfört med denna dag, och löste sig tillslut jättebra.
Aldrig mer Ipoh mina vänner! Pussss
Malaysia del 1: Georgetown & Langkawi
Så, nu är SMEK hemkomna från Malaysia och en grym spontansemestervecka. Trots att vi bara reste med tåg och buss, och hann med att besöka tre olika städer, känns det som att vi hann vara ovanligt länge på alla ställen och uppleva sjukt mycket saker.
Vi började vår resa med att ta bussen från typ utanför vår dörr till Johor Bahru, som ligger precis på andra sidan av den malaysiska gränsen. Där skulle vi ta ut pengar, och hittade till slut den oseriösaste banken nånsin:
Återstår att se om det var en reko bank eller om alla våra pengar är borta nu...
Efter en mysig tågresa på tolv timmar (mer om den i ett senare inlägg) och en betydligt kortare båtfärd kom vi fram till Geoergetown, en gammal brittisk koloni strax utanför Malaysias nordöstra kust. Det var två sjuklingar som kom dit (tokförkylda, däckade, snorinbakade och äckelhostande) så det första vi gjorde var att försöka hitta ett Apotek. Men tydligen är dessa inte öppna dygnet runt i Georgetown, så vi hänvisades istället till ett litet snabbköp där de enligt receptionisten på vårt hostel hade "en del grejer...". SM frågade efter något mot halsont, och efter att kassörskan rotat lite bakom disken fick hon fram något som såg ut som väldigt otraditionell medicin, men som antagligen snarare var oerhört traditionell kinesisk medicin (hoppas vi). I alla fall, tre såna här rör fick SM att sätta i sig med ett par timmars mellanrum:
Sedan, pang bom, var halsontet borta. Så funkade gjorde det ju i alla fall.
Eftersom vi var rätt så sjuka var vi inte så värst aktiva i Georgetown. Men vi hann i alla fall med att besöka ett museum, som egentligen var en gammal bostad för en kille som var en del av de så kallade peranakan-kineserna (kineser som flyttade till Indonesien, Singapore och Malaysia för flera hundra år sedan). Coolt plejs, galna möbler och massor av smycken, skor och liknande som de bar på den tiden. Och såklart även ett par opiumsängar.
Här kan man röka opium...
Sen begav vi oss snabbt till Langkawi, för att vila upp oss lite på stranden. Hade inte direkt några som helst förväntningar på denna ö, och blev positivt överraskad. Totalt paradis! Dessutom hade vi tur och kom precis innan det kommer fyllas av turister, så det var mest vi, några malayer och ett gäng backpackers där.
Exakt här spenderade jag de kommande tre dagarna.
Vi tog det riktigt passivt och hängde som sagt mest på stranden, förutom när vi var tvungna att släpa oss upp för att köpa nya böcker eller käka lite.
Geten Gunde bodde precis vid stranden och honom gick vi förbi varje dag. Han hade även en liten unge (en så kallad killing) men han bodde i en bur. Gunde brukade stå på en stol ibland när vi gick förbi.
Som vanligt fick vi även ett nytt husdjur:
Tusenfotingen Tage. En glad kille på femton dagar som gillar att hänga i badrum och kolla på när tjejerna duschar.
Ja, vi lever
Fast de stunder vi tittar upp fran boken, dar vi ligger i skuggan och inte har ett bekymmer i varlden, och ser ut over den mest paradislika paradisstranden nansin sa tror vi ibland att vi dott och hamnat i himlen. Eller helvetet kanske, eftersom det ar stekhett aven i skuggan och i vattnet. Men om detta ar helvetet latom oss alla vara syndare...
Vi ar alltsa pa Langkawi, och om nan o fortjanar att kallas paradiso so ar det denna.
Vi ar alltsa pa Langkawi, och om nan o fortjanar att kallas paradiso so ar det denna.
