Malaysia del 2: Var fan ligger Ipoh?!
I torsdags var vi fortfarande kvar på Langkawi men bestämde oss för att åka till Kuala Lumpur, huvudstaden. Vi checkade ut och promenerade iväg med våra ryggsäckar till närmsta reseagent. Eftersom vi hade hört att det skulle gå bussar till KL från Georgetown så var vår plan att åka tillbaka dit med färjan och helt enkelt hoppa på en buss. När vi förklarade detta för agenten så tittade han på oss och sa något i stil med "tjejer, sånt här kan man inte bara bestämma sig för med en gång utan det behöver bokas och planeras två dagar innan". Han ringde iaf runt till alla bussbolag, som hade bussar som avgick från 3 olika städer som vi kunde nå med olika färjor, men alla var fullbokade. Tillslut hittade han en buss som skulle gå från en helt okänd stad som vi även dit kunde ta oss med färja och därefter leta efter en MR Michael. Eftersom vi inte hade så mycket till val så blev det den nya planen. När vi sedan frågade hur vi skulle få tag i en taxi till färjeterminalen, fick vi åka med hans polare som ändå skulle åt det hållet. Efter en noga granskning av polarna så hoppade vi in i bilen och åkte till färjeterminalen. Polarna visade sig vara supertrevliga och pratade flytande engelska.
Väl framme vid färjeterminalen fick vi höra att vi precis missat färjan till den okända staden. Vi frågade om det fanns färjor till Georgetown för vi tänkte att när vi ändå tagit oss till terminalen så var det lika bra att åka någonstans. Två timmar senare åkte vi till Georgetown. Under resan passade vi på att läsa i guideboken om varifrån det mer skulle vara möjligt att ta bussar. Det stod att från Butterworth skulle flera bussar avgå med 1h mellanrum. Eftersom det bara är en färja bort från Georgetown så tänkte vi att: dit åker vi såklart!
Efter en 3 timmars färjetur så var vi äntligen framme i Georgetown och träffade taxichaufförer som sa att det var omöjligt att få tag i bussar i Butterworth och förklarade att vi istället skulle åka taxi med de och betala massa pengar för att åka till en ny konstig busstad. Efter lite tjafsande med taxichauförrerna och efter lite klurande om de bara försökte lura oss så bestämde vi oss för att inte lyssna på dem och åka vidare till Butterworth. Sagt och gjort. Hopp på nästa 30 min färja. Bara asiater förutom vi:
När vi äntligen var framme i Butterworth så tog vi oss snabbt till bussterminalen och fick med en gång tag i en biljett till KL. Han som sålde oss biljetten sa att bussen skulle gå NU och att vi måste skynda iväg till bussplats 4 för att inte missa den. Vi sprang dit trots att vi var otroligt kissnödiga och hungriga och ställde oss och väntade på bussen. När bussen inte kommit 10 min senare så tänkte vi att om vi sprang en och en på toa så skulle det nog vara lugnt för då kunde den andra stoppa bussen. Så vi gjorde så. Efter ytterligare 30 min utan att det kom någon buss så gick vi tillbaka till disken och frågade var bussen var. Han svarade som sist att bussen går NU och vi måste skynda oss till bussplats 4. Eftersom vi nu började tvivla lite på honom så försökte vi fråga lite andra folk på busstationen. Lättare sagt en gjort då busshållplatsen såg ut såhär och bara innehöll malayer som bara pratade malaysiska:
Tillslut så kom en vakt, som kunde några få ord engelska, fram till oss och började hjälpa till. Under de följande 20 minutrarna hände följande: person efter person synade biljetten och sprang runt och viftade med den hejvilt i luften medan de pratade frustrerat på malay. Vi blev skickade fram och tillbaka från person till person och tillslut så kom de fram till att vi skulle på bussen vid bussplats 3. Väl på bussen så började vi fråga folk vart bussen gick. Samtliga svarade Ipoh. Eftersom vi absolut inte hade några planer på att åka till Ipoh så frågade vi de som sagt att vi skulle gå på bussen om de var säkra på att det var rätt buss. De stod fast vid att vi bara skulle sitta kvar hela vägen så skulle vi hamna i KL.
Vi bestämde oss för att åka med. Ipoh var ju ändå en bit påvägen och enligt guideboken så fanns åtminstone en turistattraktion i staden som var tågstationen. Den kunde vi ju alltid roa oss med om vi nu skulle bli kvar i Ipoh.
Framme i Ipoh så gick alla av förutom vi som inte förstod någonting. Efter ett tag kom busschauffören och pekade på en annan buss. Han försökte helt enkelt få oss att förstå att vi skulle byta buss. Eftersom de tidigare engesktaliga personerna sagt åt oss att bara sitta kvar på samma buss hela vägen så visste vi inte vad vi skulle göra. Men tillslut så bytte vi buss iaf eftersom busschauförren insisterade.
Busstation i Ipoh:
Efter 12 h resande var vi äntligen framme i KL. Sagan om hur vi hade glömt bort vilket hostel vi bokat och det faktum att jag lyckats boka fel nätter kändes som en bagatell jämfört med denna dag, och löste sig tillslut jättebra.
Aldrig mer Ipoh mina vänner! Pussss
Kommentarer
Postat av: Freddy
Kul att läsa att ni varit ute på äventyr...
Olika besked från olika personer när man är ute och reser är alltid lika roligt...
Trackback
