smekbloggen

När jag och Josse anlädde mitt i natten till Bangkok för 3 år sedan såg vi hur det sprang runt en massa katter bland alla sopsäckar, slängda på gatorna, i varenda liten gränd på Khaosan Road. Vi tyckte det var skumt att det kunde finnas så många katter på ett och samma ställe och tyckte att deras beteende verkade lite underligt. När vi kom närmare så insåg vi nästan samtidigt att det inte var katter, utan att det var enormt feta råttor som var lika stora som katter. Som de två sansade 19-åringarna vi var så skrek vi samtidigt som vi hoppade, flängde med armarna och rusade åt andra hållet. Resten av bangkokupplevelsen var inte heller speciellt uppfriskande då stan såg ut som att den snart skulle falla samman och med en miljon duvor ständigt traskande kring fötterna. Kvinnan som kom fram och kastade fågelmat i armarna på oss och tyckte att vi skulle betala för detta fick -10p. Det kanske framgår att mina förhoppningar på Bangkok, som en mysstad, inför denna resa inte var speciellt höga.

Men, denna gång möttes jag av ett helt nytt ställe. Sophantering verkade vara något som fungerade, gatorna var betydligt mera städade, fattigdomen var inte lika omfattande, inga synliga råttor och knappt några duvor. Detta trots översvämningarna som drabbat staden. Vi passade på att gå på marknader, vågade gå på fiskspa igen, drack våra sista thailandsbuckets(för denna resa), åt spännande mat och hängde runt.

Vår nästa destination var Vientiane, Laos, en föredetta fransk koloni. I Laos huvudstad Vientiane så hittade vi ett Scandinavian Bakery, lycka! Vi promenerade runt bland stadens alla sevärdheter. Kalle blev besatt av tuktuks så vi spenderade en stor del av tiden i just tuktuks. Vi hängde på en bar och njöt av solnedgången över Mekongfloden.

Laos <3. Laos <3. Laos <3. Laos <3. Laos, vi ses igen!

Pusss /SM